Varför kan inte saker bara hända som jag vill nångång?

Finns saker jag vill ska hända som aldrig kommer hända i mitt liv, att få en viss typ av uppmärksamhet eller att bara känna att man finns till.

Jag är så rädd att jag kommer förstöra allt som jag alltid gör. jag kan aldrig göra nåt rätt, allt jag gör blir fel och allt jag säger blir fel, så hur kan jag inte undvika att förstöra allt?

Jag är ingen bra människa det vet jag, och inget jag behöver höra från någon heller.

Sedan är det snart dags för tinget, och jag hoppas inte dem går in för mitt ex sida även att vi körde över han sist.

men jag är rädd han kan få boendet och då kommer det kännas som någon försöker mörda mig och ge mig en långsam plågsam död. varför kan han inte bara släppa allt, han bryr sig inte om barnen speciellt mycket.

och barnen är mitt liv, jag är rädd för hur jag kommer må om jag förlorar boendet :/

Då får man ta och ställa sig på vågen på tisdagar istället då jag inte var hemma och kunde vägen mig igår på morgonen.

Men verkligen underbart att jag började på 93 och idag väger jag 89,6 håller det på i denna farten då kommer jag blir jätte nöjd och detta får mig bara att kämpa ännu hårdare med dit jag vill :)

Det var inte igår man vägde under 90 så det känns hur jävla underbart som helst :)

men men har 39, 6 kg kvar :)

ha en underbar dag alla :)

Igår måndag (28/4) började jag med slanka och ska testa på detta i 4 månader och är jag nöjd så kommer jag att fortsätta med detta längre fram tills jag nårr den vikten jag vill ha.

Nu första månaden så ska jag väga mig en gång i veckan, resten av månaderna blir det engång i månaden.

Och tänker inte fuska med någongång med någonting, nu ska fan detta bli av!

så bara att önska mig lycka till på denna resan :)

jag idag 93,0 kg:

nu ska jag bara skriva om mina barn, vänner,djur och syskon.

ska inte skriva om hur jag mår eller berätta för nån. nu ska jag hålla allt inom mig.

får vi se när nästa inlägg blir!

Igår var ingen bra kväll alls, kunde inte somna med tanke på att jag inte kunde sluta och gråta.....tror jag somnade runt 3 och vaknade upp stup i ett hela tiden ändå.

Har fortfrande en känsla att jag inte är nåt att ha, och tankar på att det lika bra är att avsluta det finns fortfarande kvar.

Uppfattade mig som vedervärdig igår, när jag inte är nåt att ha när jag mår dåligt och ja jag kommer vara väldigt ensam nu när jag mår dåligt när ingen och då menar jag INGEN vill ha med mig och göra så va fan finns jag ens??

"saker och ting måste blir bättre" typ innan man ens vill ha med mig att göra eller ens ta på mig..........så ja bättre jag håller mig ifrån  vissa.....säger jag att jag vill vara ifred så visst då gör dem som jag säger just bara för det är en underlättning för dem.

Och att man inte får kalla vissa saker som man egentligen hatar men som man ska vara vän med, ja vissa slutar aldrig känslorna att brinna för.

Känner mig just nu bara som är nåt som får duga att leva med.........den dagen jag blir av med barnen/om jag blir av med dem den dagen är det lika bra och göra slut på allt lidande inte bara för mig utan andra som måste leva med min avskyvärda närvaro!!

När jag vaknade kände jag mig så glad och inga bekymmer alls, ser kartongerna och känner en sådan otroligt lycka. Men för en stund sedan var det som att bara stänga på en kran så vart jag jätte ledsen och bara vill gråta :(

Fått mina mediciner men tyvärr inget jag kan ta ut förrän jag får pengarn nästa vecka.....och hoppas verkligen att dem hjälper.

Min sömn är åt helvete med .......kvittar när jag sover så vaknar jag upp minst engång i timmen :/

ska försöka lägga mig och vila så jag kanske mår bättre framåt eftermiddagen/kvällen.

Önskar bara man kunde ge bort sitt mående till en människa som förtjänar att må så här :/

Lördag idag, och idag känns inte dagen bra men den känns okej i alla fall. Känner att jag har lust att städa i alla fall.

så det kommer jag syssla med i alla fall.

Tror jag vet varför jag känner mig arg ibland då och då, måste även säga detta även om folk tar illa vid sig. Men vissa dagar då känner jag mig inte älskad av nån, precis som alla vill jag bara ska försvinna ur deras liv. speciellt av vissa personer ibland.

Känner mig som att jag inte räcker till, till allt som jag borde räcka till, till.

Men ska försöka göra denna dagen hur bra som helst, men ska fortfarande hålla mig ifrån vissa personer för jag vet fotfarande inte om "dem" vill ha någon kontakt med mig, så bättre göra dem lyckliga med min frånvaro än arga och besvikna med min närvaro.

vet jag inte ska känna så här men det är inte bara säga: så jävla trött på dig sluta känn så där när det inte stämmer. men tyvärr det är inget jag bara kan stänga av och på det är nåt som sitter i mitt huvud och kommer antagligen ta ett tag innan det försvinner helt, så de som vill lämna mig för jag känner så här kan jag tyvärr inte stoppa........vill vissa inte ha med mig att göra så får dem gärna gå om de känner att det är det rätta för dem.

Känner inte att jag kan prata med någon om detta än därför jag skriver detta i min blogg, men jag förväntar mig inte förståelse för jag är en stor skit, allt jag säger blir fel just nu och därför jag ska hålla mig ifrån folk. vill nån ha kontakt med mig just så får dem kontakta mig. vill inte tvinga på någon min närvaro, som ja kan vara oönskad!

Jag orkar inte må så här dåligt, har så jävla ont någonstans i mig och jag vet inte varför.

Jag vill bara sticka kniven i mig så det onda försvinner.

varför ska jag sitta och gråta hela jävla tiden, jag orkar inte med detta livet längre.

Jag orkar inte med höra hur dålig och besviken jag gör folk.

vad har jag då för nytta ens finnas här om jag inte glädjer någon annan i livet heller?

Jag vill gör slut på allt men jag är för jävla feg för att göra nånting åt det.

och vill inte höra jag ska prata med någon va fan ska det hjälpa när jag själv inte vet vad som är fel!!