Denna julen ska man fira hos sin pappa tillsmmans med Lukas, jennifer, min syster jessica och hennes man jerry. Julen blir väl helt okej men inte super som jag först hade hoppats då mikaela och älsklingen fattas ......så ja jag vill bara detta jul helvete ska passera fort som fan :(

Kan inte förneka att jag kommer vara en hel del deppig dessa dagar.......får se hur nyårsafton blir om man får besök eller inte. annars ska jag bara dra täcket över huvudet och sova bort de helvetet med........oh ja jag har sådan julkänslan detta året!!

Men man får väl hoppas att nästa jul komer att bli bättre.......men inte bäst ha förhoppningar för det ändå.......händer väl nån skit som vanligt som det brukar i mitt liv.

Blir deprimerad bara jag skriver om detta men tvungen få ut mina känslor ibland men får väl hålla humöret uppe ändå så den inte bli kass för alla andra :/

Nu ska jag göra mitt bästa och dränka mig i duschen men misslyckas ju alltid........

Min ork börja sakta men säkert komma till ett slut.....

Allt detta som händer nu, alla konstiga känslor man har som man inte borde ha.

Vill ha mer agerande på saker och ting, måste ha en förändring.

Jag känner mig inte det minsta vacker...eller speciell.

Känner mig bortglömd och nåt som får duga så länge.

Känner att jag måste håna mig själv för ingen annan har modet att göra det!

Känns som jag älskar mer än vad andra gör.

Detta med exet och all skit han dras med.......precis som när vi bodde ihop.

han säger massa saker och jag börjar fundera på om dem egentligen stämmer om det är så jag egentligen är?

Är jag en dåliga mamma? är jag en dålig människa? tänker jag bara på mig själv?  är jag ingenting att ha?

Är jag i praktiken bara helt jävla värdelös??

Får höra det gång på gång och börjar undra om det är så alla andra med ser mig men inte vågar säga nåt än dem som hatar mig!

allt jag vill är att ha en annan mötesplats för mina barn så allt blir så mycket enklare, att jag ska få leva så som jag vill leva.

Att jag blir älskad lika mycket som jag älskar.

eller är jag nåt som bara duger så länge? :/

känns just nu som allt och alla är så mycket bättre än vad jag är.

Varför ska folk jävlas med andra som vill vara lyckliga? varför vill dem dra ner andra i skiten för dem inte själva mår bra?

önskar jag bara hade den personen som får mig må bra och som får mig känna ett lugn vore här just nu och sa att allt kommer bli bra.

men nu ska jag och mina negativa tankar försöka sova igen!

Hjärnspöken tror jag nog många har, men trodde inte jag skulle drabbas av det och inte så här illa :/

Minsta lilla som väcker tvivel så kommer dem tillbaka igen :/

Blir det inte som jag förväntar mig så känner jag mig otillräcklig, oälskad och nåt seriöst fel på.

Trodde denna känslan skulle försvinna när jag insåg hur mycket älskad jag är av min nuvarande tex....men det har bara blivit värre :/

Jag är så lycklig nu och jag antar är väl rädd att bli sårad, att jag ska förlora detta jag har nu på bara ett ögonblick, att jag ska sluta bli älskad. Nog där små sakerna kommer in i bilden..när dem "little things" uteblir så fs xhkommer känslan att det var bra....men har jag nu gjort nåt att jag slutade bli älskad eller att jag blir mindre älskad :/ eller att man ska bli utbytt vilken sekund som helst!

Vill bara ha bort dessa tankar :(

Vänner har jag oftast undrat vad det egentligen är på sistone!

Jag trodde det var sådana man kunde prata med när som helst, som ställer upp för varandra när man än behöver det , eller som bara vill umgås för att umgås och inte göra något speciellt.

Jag har försökt få till det att man ska träffas, men sedan dyker det upp något och man hör inget av vissa när dem kan ses istället.

Jag vill inte vara påflugen och hålla på tjata......känns bara som vissa vill undvika en och ja ska inte ljuga men ibland känns det så ensamt som att man vore den ända människan i världen.

jag behöver nog mina vänner, men jag antar att dem inte behöver mig lngre av någon konstig anledning.

kanske är jag för tråkig eller bara inget vän material......kanske därför man sitter och gråter ibland av ingen som helst anledning för man känner sig så ensam.

ska inte vara nojig men det gör ont inuti av någon konstig anledning och därför jag känner jag måste gråta ibland.

Jag känner mig rent ut sagt oälskad vissa ggr inte bara av mina vänner, utan av mina barn, min familj och den nya jag har :/ vet innerst inne det inte stämmer ......men kan inte hjäpa känna det.

Ibland kanske det är svårt att ens gilla mig vad vet jag?